21%

21% det ekar i mitt huvud dygnet runt.. Hur dum får man vara? Jag hade ju kommit så långt, man allt föll bara sådär på några sekunder.. 21%...

Tänk om man hade kunnat använda sin svaghet till något bra, vända på den och känna styrkan i att stå upp och erkänna för sig själv att det är okej att inte alltid vara på topp. 
Tänk om man hade kunnat sluta bry sig så mycket och bara accepterat. Jag har hela tiden vetat att allt kommer inte gå i en rak väg, jag visste mycket väl om att jag skulle behöva ta många beslut innan jag verkligen var färdig. 
Men att jag skulle vara så dum och sätta mig själv i en situation som jag själv inte fixar trodde jag inte. Fyra vändor - räckte inte det?
 Det var lika korkat som om man skulle kasta sig rätt ut i ett stup - vad är oddsen att det skulle lösa sig bara sådär & man skulle resa sig upp efter fallet och gå därifrån med ett leende på läpparna!? Ja den finns ju knappt..
Att visa sig svag är något man inte gör, aldrig! Något jag lärt mig sedan lång tid tillbaka. 
Men det är svårt. Jag försöker verkligen - ja hela tiden när jag är med människor försöker jag vara glad och positiv, låtsas som om jag är oberörd över allt som talas om & pratar mer än gärna om allt som inte har med mitt liv att göra. För vem orkar eller vill lyssna på de liksom? Nej de vill man inte & de leder ändå ingen vart. 
Det är som en stor klump inom mig som bara växer mer och mer hela tiden, varför? Jag har inte haft någon svacka på länge nu - detta är helt fel tillfälle att få det på! Ja så fel det bara går att bli!
Jag vill knappt erkänna för mig själv att jag har en svacka , att jag är så fruktansvärt lättpåverkad av exakt allt just nu.. 21% - ja de jävla procenten kan dra åt helvete!! Du startade kriget i mitt huvud, De gav mig ångest i onödan, fick mig att ända på så mycket saker jag egentligen inte hade gjort, de ekar i mig hela hela tiden, gav mig känslan av att vara inlåst i mig själv... Så jäkla korkat!!!!!!!!


Lovely day!

Har varit en helt underbar dag idag! Ni vet en sådan dag man bara vill ska komma men inte tror kommer. 
Började dagen med att vakna vid 8 tiden, kändes rätt lagom. Tanken var att jag skulle vara på gymmet vid 9 tiden idag. Och så blev det med, dock kände jag inte för att äta frukost innan då de kändes för tätt inpå. Behöver jag ens säga att jag var vrålhungrig när jag kom fram till gymmet? Konstigt det dära! Jag som för bara 6 veckor sedan aldrig åt frukost, fick aldrig nån näring i mig innan 15-16 tiden på dagen. Ajja, blev ett konditionspass & körde lite mage idag - knäna kändes helt okej idag. Efter gymmet drog jag & Sandra till Kristianstad och det blev lite shopping där och lite andra ärenden.
Sen var det bara till att styra tillbaka bilen mot Hässleholm igen. Tog en spontantid på en salong & unnade mig ögonbryns plockning. Åh vad skönt att slippa göra det själv liksom!
Sen mötte jag upp Sara & sötaste leonel för att spendera många timmar ute på hembyggsparken. Solen lyste & vi hade så mycket att ta igen. Finaste vännen! Alltså har detta varit en helt underbar dag. 12 timmar senare är jag hemma igen.
Satt nyss å skrev in i min matdagbok vad jag fått o mig under dagen för att ha lite koll, och de sjuka av allt är att jag verkligen ätit de gånger jag kännt mig hungrig idag. Tyvärr så var inte läsningen lika rolig... Räknade ihop allt och hamnade på 600 kalorier bara. Ja med de lär jag inte bygga några muskler med, det är på tok för lite och framförallt när jag tränar med.
Blir så trött på den biten, för ärligt talat orkar jag inte få ner en smula till idag - och vetenskapen om att de lilla antalet kalorier jag fått i mig bara kommer bryta ner min kropp får mig att vilja skrika rakt ut av frustration!!!!! 
Ajja ny dag imorgon! 




Stanna upp.

Just nu har jag en bra stund i mina tankat, de flödar som vanligt men just nu är de väldigt positiva - och det är just dem stunderna man ska ta vara på. Stanna upp och fundera.
Inte bara jag utan vi är nog många som ofta glömmer bort det vi faktiskt har och istället fokuserar för mycket på det vi inte har. Hela tiden strövar efter något bättre, något mer, just något som vi knappt själv vet vad det är. Vi är aldrig nöjda utan fortsätter att leta å leta.
Tror det är väldigt viktigt att man faktiskt ibland stannar upp ich tar en funderare på varför vi hela tiden förväntar oss något bättre..
Jag är världs bäst på att hitta fel på mig själv och mitt liv, jag är bäste på att hela tiden ströva efter något bättre som jag tror ska göra mig lyckligare , på att klandra mig själv, ta skuld för något jag ej borde och ha en otrolig skam i mig. Men det är ju så dumt - just i denna stunden ( vilket kan ändras på bara någon timme) så väljer jag istället att stanna upp och istället tänka på allt jag har. Jag har ett jobb som jag älskar, världens bästa kollegor som hela tiden lär mig nya saker, berömmer mig för mitt jobb och stöttar mig i de arbetet jag gör. Jag har tak över huvudet, värme i huset , en säng att sova på. Jag är den finaste mamma jag bara hade kunnat drömma om att få och jag har världens bästa syskon som jag älskar över allt annat på denna värld, min familj är en fin gåva jag har fått , dem som aldrig vänder ryggen till mig, som alltid stöttar mig, som har fått mig att kämpa när livet känts sådär meningslöst - det är tack och vare dem jag överlevde och står här idag. 
Jag har ju allt man kan önska sig egentligen så vad skulle någonsin kunna vara ett större värde än min familj? Ingenting.
Vi måste bli bättre på att ta vara på det vi har istället för att söka efter något nytt hela tiden.


Blev lita kvällstankat så en tisdags kväll, men det är viktigt för mig att även kunna få ut den kärleken jag har och inte bara min ångest. För under all den ångest, bakom sjukdomen så finns den vanliga Sara också som börjar dyka fram allt oftare nu mera ❤️