Work

Var då inte många timmars sömn jag fick inatt. Vaknade återigen med feber:/ men 3 timmars sömn fick räcka & upp vid 06:30 imorse för att joba extra på crusingen i stan. Helt galet vad mycket folk det är här! Bara för att komma in till hemgården frpn stan tig ca 1,5 timme - i vanliga fall tar det Max 5 min. 
Ajja kul för de som är intresserade iaf :) nä nu är min rökpaus slut - får gå å jobba igen. 


Allt eller inget.

Först kan jag börja med att säga att nej jag har ej låta bloggen & kommer låta den vara öppen. Om folk vill döma mig - så ja varsågod! 

Just nu ligger jag på soffan och är helt slut. En väldigt skön känsla måste jag säga. Var lite "deppig" efter morgonens cx pass och gick å la mig en stund direkt efter. Fällde nån tår och tyckte mest synd om mig själv om jag ska vara ärlig. Men valde att stiga upp ganska så snabbt igen för att ta en promenad ute i skogen. Att få känna friheten, friska luften och bara vara! Ett väldigt bra beslut såhär i efterhand. Efter promenaden körde jag ner till gymmet igen. Fråga mig inte varför men det bara blev så. Spenderade drygt 2 timmar där.  Det gick väl helt okej.

Nu är jag färdig tränad för idag ich sitter mest och funderar på allt mellan himmel och jord. Har kommit fram till att jag är en "allt eller inget" människa. 
Vad jag än gör, vilka val jag än tar så blir der alltid allt eller inget. Jag kan inye hitta en balans i de hela, inte finna dethära med lagom i något. Hur mycket jag än försöker så går det inte. Det mörker jag framförallt med träningen. När jag började träna igen så lovade jag mig själv att det inte skulle bli något maniskt i det, att jag skulle köra Max 4 pass i veckan & detta var absolut MAX! De gick de första veckorna - men sen sa huvudet något annat ön vad kroppen sa. Nu mera ligger jag väl runt ca 10 pass i veckan. Ja just det som inte skulle ske.. 
Men hur hittar man balansen? Hur hittar man ett mellanting i det hela? Hur gör man för att det faktiskt ska kännas rätt & inte bara ge en massa ångest för att man inte varit "duktig nog" - ja vad det nu är?


Stoppa, pausa, välja.

Klockan är 07:51 och här sitter jag uppe på taket, kollar ut och funderar en massa. Huvudet går på högvarv och jag inser att det är dags att ta ett beslut väldigt snart. Jag måste bestämma mig över vad jag vill, göra ett val och sluta tänka " det löser sig". För det glr det inte, utan jag bara skjuter fram problemen genom att tänka så.
Ett cx pass är gjort denna morgonen och det är väl egentligen där tankarna började forsa runt. När de ända passet jag kunnat fixa utan att känna smärtan i benet inte länge funkar så är det inte okej mer. Jag har haft ett par "bra" bendagar och kunnat köra fullt ut de senaste månaderna - men de har slutat med att jag varit halvt handikappad i benet dagar efter - de funkar helt enkelt inte i längden. Jag kan inte fortsätta såhär mer, min kropp tar bara mer å mer skada av det.  
Jag började träna för att må bättre, nu ger träningen mig bara ännu mera ångest. Vet inte hur många gånger jag kommit från gymmet gråtandes, inte enbart av smärta utan av känslan att man misslyckats, inte är bra nog, ser hur musklerna i kroppen försvinner mer å mer för var vecka som går. Frustrationen över att inte kunna göra i närheten så bra ifrån sig som man kunnat innan. Det gör ont i en! Ont att se hur kroppen förvandlas, hur man blur slappare - ja kanske inte en big deal för er, men för mig är det min största skräck.
Jah har kommit till den punkten då jag velar så in i helvete över hur jag ska göra. Jag orkar inte känna denna känslan mer, jag borde ta en paus från träningen helt! Ja en längre sådan - men hur gör man det när träningen blivit en besatthet, när träningen blivit tvång & ens liv? Vad gör man då? Tar en paus från livet? Hum många konstiga funderingar - önska bara jag hade nåt svar på det....