😮

Fryser fortfarande efter att ha stÄtt ute i 13h igÄr.. Vart helt galet trött nÀr jag kom hem och det tog inte mÄnga sekunder innan jag somnade. Vaknade upp redan 6 imorse av att jag fortfarande lÄg och frös - hur det nu Àr möjligt med tanke pÄ alla klÀder jag tog pÄ mig innan jag gick & la mig, Àven tvÄ st duntÀcken..

Morgonen har jag i vartfall spenderat med att kolla pĂ„ en ny serie - orange is the new black. Vet ej riktigt vad jag tycker om den Ă€n, men ska ge den ett par avsnitt till iaf. 

Planen idag var att göra sÄ lite som möjöigt, dock Àr jag alldeles för rastlös för att bara ligga kvar i sÀngen Àven om de kÀnns som om huvudet snart ska sprÀngas av trötthet & illa mÄendet ligger i..
FÄr se kanske blir en tur till vÀla med syster sen om jag orkar.


Trött.

Nu börjar tröttheten komma kÀnner jag. Har varit en lÄng vecka! Kom fram till att imorgon bitti nÀr jag gÄr av mitt jobbas sÄ har jag gjort 96h jobbande pÄ en vecka - hur sjukt Àr inte det liksom? Inte sÄ konstigt att jag Àr trött.

Dock fÄr jag vÀnta med vilandet till tisdag, för imorgon kvÀll vakas det personalfest sen pÄ lördag blir det att jobba extra frÄn 11:30- 02:00 och pÄ söndag jobbar jag natten pÄ mitt vanliga jobb.

Ajja fÄr tÀnka att de snart Àr över och de vÀrsta Àr redan gjort.


Äkta glĂ€dje.

För varje steg jag tar, varje andetag som blir jobbigare och jobbigare, för varje svettdroppe som rinner lĂ€ngst min kropp sĂ„ fylla hela jag av lycka. 
Att Àntligen kunna springa igen - den glÀdjen Àr obeskrivlig just nu!
Dem som kÀnner mig vet att jag alltid Àlskat att springa, det har aldrig handlar om tiden, lÀngden eller mÄlen för mig nÀr det gÀller löpning - utan dendÀr frihetskÀnslan av att sÀtta igÄng musik och bara springa - det Àr dÄ jag Àr fri, det Àr dÄ jag Àr som lyckligast!

Att inte ha kunnat springa pĂ„ 6 mĂ„nader har varit oerhört frustrerande för mig. Har hatat varje dag av dessa mĂ„naderna. Det har varit mĂ„nga lĂ€karbesök, sjukgymnaster, laserbehandlingar, piller, Ă„ngest och mĂ„nga tĂ„rar.... Jag har mĂ„nga gĂ„nger viljat ge upp allt som haft med trĂ€ning att göra - hatat det men samtidigt kĂ€mpat mog igenom det. Nu 6 mĂ„nader senare Ă€r jag pĂ„ bena igen. 
För vet ni ? Jag kan springa igen.

Tror inte jag kan förklara lyckan i mig just nu. Magen pirrar sÄ snabbt jag börjar ta nÄgra löpsteget ich kan sjÀlv inte riktigt förstÄ att jag faktiskt KAN springa igen. Det Àr sÄ underbart & jag har lovat mig sjÀlv att njuta av vartenda löpsteget jag kommer ta - för vem
Vet? Snart kanske den dumma skadan hÀlsar pÄ igen.

Men just nu bara Àlskar jag allt & Àr glad att jag fortsatte att hoppas & tro - att jag inte la skorna i hyllan för alltid.
Efter ett svettigt löppass denna morgon 💩