För varje steg jag tar, varje andetag som blir jobbigare och jobbigare, för varje svettdroppe som rinner lÀngst min kropp sÄ fylla hela jag av lycka. Att Àntligen kunna springa igen - den glÀdjen Àr obeskrivlig just nu!
Dem som kÀnner mig vet att jag alltid Àlskat att springa, det har aldrig handlar om tiden, lÀngden eller mÄlen för mig nÀr det gÀller löpning - utan dendÀr frihetskÀnslan av att sÀtta igÄng musik och bara springa - det Àr dÄ jag Àr fri, det Àr dÄ jag Àr som lyckligast!
Att inte ha kunnat springa pÄ 6 mÄnader har varit oerhört frustrerande för mig. Har hatat varje dag av dessa mÄnaderna. Det har varit mÄnga lÀkarbesök, sjukgymnaster, laserbehandlingar, piller, Ängest och mÄnga tÄrar.... Jag har mÄnga gÄnger viljat ge upp allt som haft med trÀning att göra - hatat det men samtidigt kÀmpat mog igenom det. Nu 6 mÄnader senare Àr jag pÄ bena igen.
För vet ni ? Jag kan springa igen.
Tror inte jag kan förklara lyckan i mig just nu. Magen pirrar sÄ snabbt jag börjar ta nÄgra löpsteget ich kan sjÀlv inte riktigt förstÄ att jag faktiskt KAN springa igen. Det Àr sÄ underbart & jag har lovat mig sjÀlv att njuta av vartenda löpsteget jag kommer ta - för vem
Vet? Snart kanske den dumma skadan hÀlsar pÄ igen.
Men just nu bara Àlskar jag allt & Àr glad att jag fortsatte att hoppas & tro - att jag inte la skorna i hyllan för alltid.
Efter ett svettigt löppass denna morgon đŠ