Att uppskatta livet.

Det är något jag mer och mer har börjat tänka på de senaste månaderna. Att uppskatta det man har.
Det har varit många gånger då jag känt att allt bara har varit ett mörkt hål, att där inte funnits någon utväg - känslan av att inte räcka till. Jag har varit nere på botten då jag inte sett någon utväg, inte sett en framtid och nästan trott att allt varit över.

Vid de tillfällen har jag varit så inlåst i min egna bubbla att jag inte sett allt som hänt runt omkring mig, för det spelade ändå ingen roll. Jag såg inte hur alla nära å kära kämpade för mitt liv, la ner så fruktansvärt mycket tid på mig , på att jag skulle börja må bra igen. Jag såg inte det utan jag tyckte bara dem var jobbiga och skulle låta mig vara ifred.

Idag många månader senare har jag äntligen öppnat upp ögonen igen. Det är inte förrän nu jag har insett hur mycket kraft, kärlek och själ folk har lagt på mig, hur de har kämpat!
Det är något jag idag är så glad över! Jag är hemskt tacksam över att dem inte gav upp när jag bad dem göra det, hur dem stannade kvar och trodde på mig när jag bara puttade bort dem.
Jag är evigt tacksam över all kärlek & trygghet jag har fått. Det har fått mig omedvetet & medvetet att fortsätta kämpa. De har gett mig mitt liv tillbaka en bit - jag är långt ifrån målet men utan all störtning jag har fått så vet jag ärligt talat inte hur mitt liv hade sett ut idag, om jag ens hade varit vid liv...

Jag önskar jag hade kunnat ge tillbaka till alla dessa människor som har funnits där, som ställt upp för mig, som har fått se mina dåliga sidor som ändå har stannat kvar! Jag vet ärligt talat inte hur jag någonsin kan ge tillbaka och verkligen få dem att förstå hur fruktansvärt tacksam jag är!!

Detta skriver jag med en klump i halsen. Och inte för att jag är ledsen utan tvärtom - de bubblar i mig, över hur underbara de varit !
Hade jag kunnat förklara min tacksamhet för er så hade jag gjort det, men de finns inget ord i denna värld som kan beskriva hur glad jag är.
Men tack är iallafall en lite bit på vägen.

TACK ! <3

Vs

Äntligen-som jag har letat efter detta förbaskade sprayet!!
Äntligen har dem fått in de i Kristianstad:) big love!!

Sol, bad, värme & vila

3 arbetspass kvar, 4 dagar kvar innan jag står på flygplatsen å reserrill varmare land. Jag har nog aldrig saknat ledighet så mycket som nu. Tanken att jag snart ska få krama om min mormor, mostrar, morbror , kusine osv får mig att känna lycka!
Gud vad jag saknar dem!!
Tror inte man kan förstår hur stor saknaden är efter släkten som jag tyvärr bara träffar 1 gång om året!

Åh längtar längtar längtar !!!